En lång historia kort

Jag ska försöka berätta den korta versionen av vad som hänt.
Här kommer den:

Förra söndan vaknade jag med VÄRSTA magkramperna, precis under revbenen. Magkattar sa jag till Tony och tog en tablett. Det blev inte bättre. Vi drog till stan för lite ärenden och magvärken bara fortsatte. På Willys sa jag till Tony att: nu sket jag nog på mej. Mycke riktigt, bara att byta när jag kom hem.
Magen fortsatte krångla och på kvällen började jag kräkas.
Jahaja, då har man fått kräket då. Det är ca 6 år sen så det kanske är dax nu tänkte jag.

Hela söndagnatten sprang jag på toa minst varanan timme. Kallsvettig av kramp och utan ork då jag inte fick behålla nånting. Måndagen började bra, jag mådde hyffsat. Käkade lite frukost och magen va okej. DÅ åt jag en halv pannkaka sen va det kört igen. Kramp och illamående.
Min kära syster Carina ringde och tvingade mej att ringa sjukvårdsupplysningen som i sin tur tyckte jag skulle åka till Akuten. Det gjorde jag motvilligt.
Diverse diagnoser haglade en stund, gallsten, tarmvred, kräket.
Det blev röntgen och inläggning på avdelning, efter "bara"9 tim på akuten.

Röntgen visade på en förtjockning i tunntarmen som gjorde att det blev tvärstopp. Det blev akut operation under tisdagen. Hela magen öppnades och 20 cm tunntarm togs bort.
Jag var fullkommligt avskärmad från omvärlden ända tills igår då jag blev utskriven.
Nu ska jag vara sjukskriven i 4 veckor. Det suger ska ni veta. Jag hatar detta.

Det fina i det hela är att det inte verkar vara rellaterad till min sjukdom som jag hade förra året. Tarmsnutten är skickad på anslys försäkerhetsskull, men det syns inget med blotta ögat.
Nu hoppas jag att min tillfriskning flyter på så jag blir helt återställd.
Tack vare min älskade man, vår son och mina kära systrar, Carina och Sara, och systerdotter Matilda och inte att förglömma mina kära arbetskamrater och kära vänner så har jag ett enormt stöd runt omkring mej. det här ska nog bli bra.

Tack alla ni underbara.
Ha en fortsatt skön dag.
Kram

Inte så aktiv bloggare

Jag är kvar som bloggare men det ligger lite på is just nu. Jag jobbar så jäkla mycke och det händer inte så mycke just nu.
Det känns lite torftigt att hela tiden berätta att jag jobbar.

Fast lite tokigheter har det ju varit. Förra måndan tappade jag bort telefonen, UTE. Den upphittades av en ärlig man som lämnade tillbaka den.
På tisdagen så ramlade jag i källartrappen så jag blev skapligt blå i röven.
På lördan va jag till Ikea och blev påkörd av en sån där livsfarlig vagn, så nu är jag skapligt blå på smalbenet. Senare samma kväll så ramlade jag på ute trappen. Skapligt ont i armarna fick jag av det, men jag är glad att jag hann ta emot emj för annars hade jag varit tandlös nu.

För övrigt så har vi köpt en ny säng och förnyat lite i sovrummen. Hur det blev får ni se när vi fått upp vår sänggavel som Tony hämtar i stan nu.

Just nu så längtar jag bara efter våren för nu börjar jag tycka att det är förjäkla träligt med all snö. nä ge folket lite vår nu.

Ha en fortsatt bra dag och ta hand om varandra därute.
Kram

Älskade sonen

Rasmus lekte lite i snön när vi ändå var ute och skottade.

Här från altanräcket hade han slänt sej.

Rasmus leker snöslunga.