Efter behandlingarna

Som jag berättat förut så får man ju biverkningar av de olika behandlingarna.
Jag känner mej ändå ganska förskonad trotts allt.
Det som kvarstår för min del är:

Laktosintollerans.
Jag undviker mjölkprodukter i alla dess former. Även mjölkpulver, gräddpulver osv i produkter. det är inte alltid så lätt för matvaror som man inte trodde skulle innehålla mjölk överhuvudtaget kan göra just det. Man får läsa på ALLT.

Klimakteriet.
Jag hamnade i klimakteriet. Det beror på att äggstockarna dör av strålning och cellgifter.
Precis det som de ville undvika då de inte ville plocka bort allt vid den första operationen.
Men jag behandlas med hormontabletter för att slippa de värsta vallningarna och hålla slemhinnorna någolunda i trimm. Jag mår ändå ganska bra.
Men ibland blir jag förbannad på att jag inte funkar som en "vanlig" kvinna.

Urinblåsan.
Jag kan inte hålla tätt längre. Hur mycke jag än tränar och kniper så funkar det inte. Dessutom får jag springa på toa oftare än förut. Dessutom får jag som kramp i blåsan och kan inte tömma ordentligt. Speciellt om blåsan är jätte full. Då kan jag få rusa på toa bara några minuter efter att jag varit inne.

Stopp i tarmen/tarmvred.
Drabbades jag av nästan exakt på dagen ett år efter första operationen.
20 cm strålskadad tunntarm togs bort.
Det är ganska vanligt fick jag veta, då tarmen är strålskadad, att det blir stopp.
Jag kommer alltid att få undvika trådig mat, så som apelsiner annanas, sparris m.m.
Då man inte vet hur mycke skadad tarm som ev finns kvar så kan det hända igen.
Jag är försiktig med vad jag äter, men annars lever jag precis som vanligt.

MEN..... Det viktigaste av allt är ändå att jag överlevde.
Det är ändå det viktigaste och bästa av allt.
Jag är liksom inte klar med livet ännu.
Vad gör det då att man har diverse små krämpor att dras med?
Det finns dom som har det mycke värre och så finns det dom som inte överlevde.....


Tack!
För att ni velat följa min resa.
Jag kanske återkommer ibland med inlägg om hur mitt liv ser ut idag.
Jag har två år kvar tills jag är friskförklarad, men än så länge har jag klarat mej från återfall. Ju längre det går dessto mindre är riskerna.
Risken finns alltid.
Men det gör den ju för oss alla.

KRAM

Brachyterapi

Då kör vi ett inlägg igen. Det tar på kännslorna att lämna ut sej såhär mycke, därför dröjer det lite mellan inläggen. Det är skönt när det är över och kan jag på detta sätt hjälpa någon så är jag glad. Det är lite det som är tanken.
 

Brachyterapi= vaginal strålning, görs för att punkt stråla tumören/tumörerna. Det används även vid prostatacancer, men då förs staven in på ett annat ställe.
Denna behandling kan va det värsta jag varit med om i mitt liv hittills.
Den är precis så intim som det låter. Man får ligga i en gynstol med benen i byglar när en stav förs in.  Tänk er en dildo, fast rak och sjukhusaktig, som förs in i musen (slida låter så fult därför använder jag musordet).
Staven kopplas sen till en "strålmaskin". Benen läggs ner och man får en filt över sej.
Där ligger man sen i ett par minuter, känns som en evighet, minns inte hur länge.

En skiss på hur det ser ut när man får brachybehandling.

Min första behandlig fick jag den 3:e juni -09. Precis som vanlig strålning så påverkas tarmarna, diareer, så även slemhinnorna i musen och urinblåsan.
Man har lättare för att få tex urinvägsinfektioner.
Det klarade jag mej ifrån men däremot så kissade jag blod samtidigt som det skar som knivar. Det berodde på att jag drack alldeles fördåligt.
Det är jätte viktigt med vätska under alla dessa behandlingar, särskilt om man har ständiga diareer. Man torkar lätt ut.

Så här kan instrumenten som används se ut.

Fyra stycken behandlingar med brachy fick jag. Hur mycke man får och hur många gånger är precis som all behandling individuell. Min sista behandling med brachy fick jag den 9:e juli.
Hur på verkas man efter behandlingen? Jo, musen drar ihop sej för den vill ju läka så klart och slemhinnorna blir galet sköra. För att återgå till "normal" storlek fick jag en liten stav och glidslem som jag skulle förain varje dag i 14 dagar. Jäklar i min låda vad det gjorde ont.
Men efterhand så blev det bättre. Skönt va det inte.

Nästa inlägg kommer att handla om livet efter behandlingarna. Vi hörs igen!