Ja, ett äventyr det kan man säga att det blev.
Skickade iväg Rasmus till bussen imorse som vanligt.
Han praoar som sagt på Mekonomen och har då med sej cykeln så han slipper gå från bussen.
En liten stund senare kommer Rasmus tillbaka och härjar.
Jätte ledsen.
Jag fattar först inte vad han säger.
Bussen har åkt ifrån honom. Men ta nästa tänkte jag det är inte hela världen.
Det är bara det att hans älskade, och då menar jag ÄLSKADE, cykel sitter bak på bussen som är på väg in till stan.
Bussen bara drog utan Rasmus.
Jag blir galen och ringer bussbolaget. Det är bara att åka in till stan för att hämta cykeln på hittegods och sen lämna Rasmus på praon.
Det slutar inte där. Jag tog vår buss för att kunna hämta cykeln. Upptäckte att jag behövde tanka för att komma hem igen.
Kan ju vara trevligt.
Hamnar efter en tradare med timmer på min väg mot macken.
Då smäller det till och en sten, stor som kebnekaise ungefär, har slagit ett stort märke i rutan.
Suck säger jag bara. Känn som man bara vill krypa ner under täcket för att aldrig titta fram igen.
Ha en bra dag där ute. Kör försiktigt.
Akta er för bussförare och timmerbilar.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mitt i livet
I torsdags den 29 September var jag återigen på kontroll för min cancer. Jag är fortfarande frisk, allt ser bra ut. I tre år till kommer jag...
-
Äntligen hemma. Jag har saknat min familj (Tony Rasmus och Tullan) och mina systrar men även er mina bloggiss vänner. De här dagarna på Brän...
-
Bara så där så tänkte jag utlysa en tävling. Gissa vårt STORA inköp. Den som kan gissa rätt lovar jag att baka en tårta till. Den blir inte ...
-
Jag är kvar som bloggare men det ligger lite på is just nu. Jag jobbar så jäkla mycke och det händer inte så mycke just nu. Det känns lite t...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar