Jag har en oro i kroppen som jag inte blir av med. Jag ska på återbesök för min sjukdom på måndag. Jag är inte rädd för att ta upp kampen igen om den är tillbaka.
Jag är rädd för hur mina nära och kära skulle reagera om den är tillbaks.
Jag klarar mej alltid. Jag är bered att kämpa om det skulle behövas.
Men jag undrar om mina nära orkar en gång till.
Jag känner att jag inte är riktigt så närvarande, som jag borde vara.
Jag kan inte koncentrera mej och lyssnar inte. Jag sover oroligt.
Sen är det ju festen den 16:e som spökar. Vi har allt under kontroll och det är bara maten som ska fixas. Men jag kommer aldrig mer att ordna en sån här fest. När jag fyller 40 så tänker jag ta familjen och åka bort. Det är mer än man tror som ska fixas. Men snart är det den 17:e och jag kan slappna av och allt återgå till det vanliga. Det ska bli jätte kul att få samla alla våra nära och kära för att fira Tony. Men det ska bli ruggit skönt när det är över.
Idag ska jag skjutsa Rasmus och hans kompis Calle till Kumla. De ska till Aktivitets huset och cykla. Rasmus, som inte är någe bortskämd, har fått en ny cykel, en BMX. Han har betalat en del av cykeln själv. Jag ska passa att besöka min lilla syster med dotter.
Nu är det dax att sätta lite fart på döfläsket.
Had et så bra alla ni där ute. Var rädda om er och ta hand om varandra. Man har bara ett liv.
Kram
8 kommentarer:
Tråkigt med din oro.Jag förstår dig....när det gäller vår kropp så blir det allvar på nåt sätt.
Det är inget man kan styra över.
De dina finns där för dig ska du se....om så skulle behövas.
Festen som ni har framför er är ju en helt annan grej.Det blir så mycket runt omkring som ska ordnas....det är inte "bara" att bjuda till fest.Jag kommer ihåg när jag hade min 40-års fest och Görans 50-års fest....Jädrar vilka partaj.Det var så himla roligt.....men ack så skönt när allt var över.
Det blir ett minne för livet;)
Kram Madde
Hej, hoppas du finner några lugna och orosfria stunder fram till måndag - förstår att det är svårt att inte oroa sig! Sänder dig en tanke!
Ha ett fint veckoslut trots allt!
Kram Anna-Karin
Mina tankar till dig min kära kusin <3
Kraaaam Annemari
Ha en riktigt skön helg nu vännen.
Kram Madde
Hej, jag ville bara säga att jag förstår dig- har inte varit i exakt din situation, men när min mamma var 40 så fick hon detta och jag var i situationen dotter). Det gick bra och hon mår jättebra, nu är det 31 år sedan.
Ta vara på dig och njut av kylan!
Kram Anna-Karin
hemochting
Tänker på dig,det vet du.
Kramar Madde
Stoor kraaam! Hoppas du känner värmen fast det är långt emellan!
Marianne
Tack snälla alla ni för omtanken.
Ni är helt underbara och jag känner verkligen hur ni kramar om via datorn.
Kramar Camilla
Skicka en kommentar