Biverkning nr 2

Denna biverkning som jag ska berätta om är en som dom aldrig hört talas om.
Tyvärr blir jag utskrattad av omgivningen när jag berättar.
 Det låter helt absurt, jag vet men så här är det.

Jag tål inte vattnet som vi får i vår kran.
Ja, skratta du men så är det.
Vad händer med kroppen då?
Jo, jag får fruktansvärt ont i magen som följs av vattnig diarè.
Inte så kul kan jag säga. Vad det beror på eller vad i vattnet som orsakar det är det ingen som vet.

Hur kom jag på det här då?
Det började med en semester resa med maken till Turkiet. Oron fanns ju att jag skulle bli asdålig där. Man har ju hört att man inte ska dricka vattnet och äta av frukten osv.
Jag hade laddat upp med massor av imodium för säkerhets skull.
Vi hade även all in clusive för att jag skulle kunna se vad jag åt.
Det är ju inte så lätt att förklara på engelska i ett land där de helst pratar Turkiska eller Tyska.

Men tro det eller ej, jag mådde så fantastiskt bra i magen hela veckan. Så när som vid ett tillfälle då jag åt en röra som jag visste kanske skulle ge mej ett magras. Vilket det oxå gjorde, så jag fick skylla mej själv.
I övrigt så var magen så gott som "normal".
Men direkt när vi kom hem så rasade den igen, BIG TIME.
Jahaja, jag är stressad tänkte jag.
Men nä, inte det heller. Konstigt, va kunde det va då? Tankarna for som galningar i huvet.

Maken och jag funderade på vad jag gjort annorlunda i Turkiet mot hemma. Om jag ätit nåt speciellt eller om jag uteslutit något speciellt.
Det ända som skillde från vardagen va ju att jag i Turkiet druckit flaskvatten.
Hmm kunde det va så att våra gamla ledningar i huset på någotsätt förorenade vattnet?
Jag köpte hem flaskvatten och gjorde ett experiment, bara flaskvatten under en ca vecka.
Jag blev genast mycke bättre. Alltså va det våra ledningar som va problemet tänkte vi och började kolla upp olika reningsalternativ. DYRT.

Men jag blev ändå inte helt bra i magen. Varje morgon efter frukosten på jobbet så blev jag dålig. Aha, kaffet, det är det som är problemet. Jag kan inte dricka kaffe. 
Nä men dåså jag slutar med kaffet då.
MEN jag blev inte bättre. Varje dag när jag kom hem från jobbet så rasade magen.
Konstigt.
Efter mycke klurande så kom tanken på vattnet även på jobbet.
Vi får nämligen vårt vatten från Örebro.
Nu började experienterandet igen. Jag släpade med mej köpevatten även till jobbet.
Och kan ni tänka er, jag blev så mycke bättre igen.

Sedan dess så dricker jag inget vatten direkt från kranen. Jag använder vattnet i matlagning och bakning för när man kokar det minst 3 min så ska en massa tillsatser försvinna.
Det händer att jag "bara" får ont i magen om det inte kokats tillräckligt eller om jag druckit kaffe på det vattnet.

Jag har nu turen att kunna hämta vatten hos vänner som har egen brunn eller hos mina syskon som får sitt vatten från ett annat ställe än vi.
Jag släpar med mej mitt vatten vart jag än ska.
Törs inte chansa och dricka Örebrovatten.
Det är handikappande, det måste jag tycka.
MEN som jag påpekat förut, jag överlevde cancerhelvetet, så vad är lite biverkningar som pris egentligen.

Visst har jag mina dåliga dagar oxå då jag bara vill bort från allt och önskar
jag aldrig blivit drabbad.
Men samtidigt vill jag inte vara utan mina erfarenheter som gjort mej till den jag är idag.
Jag hade ju inte kunnat ge er denna utlämnade blogg tex.

Jag har även fått en vän för livet som upptäckte sin cancer tack vare mej.
Jag kunde även hjälpa och stötta henne genom hennes behandling.
Sånt känns bra i härtat.

Var rädda om er därute, ni har bara ett liv. Ta hand om det, vårda det väl.

Mer biverkningar

Hej igen!

Jag är tillbaka och uppdaterar lite. Tyvärr har jag fått fler biverkningar efter mina behandlingar.
Jag kan inte säga att jag direkt lider av dom.
Men jag tänkte informera om att biverkningar kan komma även flera år
efter avslutad behandling.

Vad är det då jag drabbats av denna gång?
Jo, bla så har jag fått problem med mina lymfkörtlar.
Det innebär att de inte dränerar sej som de ska och har gett mej ett svullet vänsterben.



Här sitter lymfkörtlarna i kroppen. De sitter ihop med lymfbanor.

 

Jag noterade redan förra sommaren att ena låret verkade större än det andra.
Men att det kanske berodde på att jag hade mer muskler i det benet.
Att det va mitt "starkare"ben så att säga.
När sedan min äldsta syster påpekade i september att mitt ben verkade svullet
så kontaktade jag vårdcentralen.
De trodde det kunde va en propp.
Akutremiss till röntgen för en ultraljudsundersökning och blodprov blev resultatet av den kontakten. Men inget hittades som tydde på propp.

Pratade då med min läkare på onkologen.
Benet mättes, men hon tyckte inte det va så jätte svullet.
Trodde att det eventuellt kunde bero på lymkörtlarna.
Att det kan komma flera år efter avslutad behandling. Men då jag inte va jätte svullen så gjordes inget åt det då.

I December blev plötsligt vänster fot jätte svullen. Jag trodde då att det berodde på mitt jobb, jag är städerska och går väldans mycke.
Jag hade jobbat massor precis för jul så jag tänkte att det va över ansträngning.
Efter lite vila och högläge blev foten åter "normal".

Men i Januari blev foten återigen svullen och nu fick jag även vansinnig värk.
 

 

 

Straxt före så hade jag haft njurbäckeninflamation.

Min tanke va då att det på något sätt hängde ihop, att njurarna tagit stryk.

Vårdcentralen kontaktades igen och njurarna kollades upp.

Men till min lättnad så hittades inga fel på njurarna.

Hmm va kunde det då va för fel?

 

När det va dags för massage på jobbet så fick jag rådet att be om lymfmassage,

för att se om det gav resultat.

Massören är inte specialliserad på lymfmassage men gjorde ett litet försök och tänka sej svullnaden försvann på ett par dagar.

Det första som hände var att jag blev totalt urblåst i magen och det luktade värre än vanligt. Sen, sakta men säkert, så gick svullnaden ner.

 

Jag kontaktade återigen onkologen som remiterade mej till en utbildad lymfterapeft.

I väntan på tid där så gick jag till hälsokostaffären och inhandlade ett par STÖDSTRUMPOR.

Gissa om jag kände mej som en tant.

MEN det va bla det bästa köp jag nånsin gjort,

för det hjälper verkligen att hålla foten osvullen.

 

Terapeften ringde och jag fick komma redan dan därpå.

Blev fullproppad med MASSOR av bra information hur lymfkörtlar och lymfbanor

funkar i kroppen.

Jag lärde mej egenvård, alltså hur jag ska hjälpa kroppen att få igång tömningen.

Fick även låna ett par kompressionsbyxor för att se om det kan hjälpa mej.

Om en tid ska vi ha kontakt igen för att utvärdera resultatet.

 

Om du efter avslutad behandling, om det så är som för mej 3-4 år senare,

får problem med svullnad i kroppen så kontakta din läkare.

Du har rätt att få hjälp.

Gå inte och dra med svullnaden, för det kan ge ännu mer problem,

utan "mota olle i grind" redan på en gång.

Och som jag sagt förut, STÅ PÅ DEJ om du känner att nåt är fel.

 

(Fortsätter i nästa inlägg med den andra biverkningen)

 

Var rädd om dej!