Tyvärr blir jag utskrattad av omgivningen när jag berättar.
Det låter helt absurt, jag vet men så här är det.
Jag tål inte vattnet som vi får i vår kran.
Ja, skratta du men så är det.
Vad händer med kroppen då?
Jo, jag får fruktansvärt ont i magen som följs av vattnig diarè.
Inte så kul kan jag säga. Vad det beror på eller vad i vattnet som orsakar det är det ingen som vet.
Hur kom jag på det här då?
Det började med en semester resa med maken till Turkiet. Oron fanns ju att jag skulle bli asdålig där. Man har ju hört att man inte ska dricka vattnet och äta av frukten osv.
Jag hade laddat upp med massor av imodium för säkerhets skull.
Vi hade även all in clusive för att jag skulle kunna se vad jag åt.
Det är ju inte så lätt att förklara på engelska i ett land där de helst pratar Turkiska eller Tyska.
Men tro det eller ej, jag mådde så fantastiskt bra i magen hela veckan. Så när som vid ett tillfälle då jag åt en röra som jag visste kanske skulle ge mej ett magras. Vilket det oxå gjorde, så jag fick skylla mej själv.
I övrigt så var magen så gott som "normal".
Men direkt när vi kom hem så rasade den igen, BIG TIME.
Jahaja, jag är stressad tänkte jag.
Men nä, inte det heller. Konstigt, va kunde det va då? Tankarna for som galningar i huvet.
Maken och jag funderade på vad jag gjort annorlunda i Turkiet mot hemma. Om jag ätit nåt speciellt eller om jag uteslutit något speciellt.
Det ända som skillde från vardagen va ju att jag i Turkiet druckit flaskvatten.
Hmm kunde det va så att våra gamla ledningar i huset på någotsätt förorenade vattnet?
Jag köpte hem flaskvatten och gjorde ett experiment, bara flaskvatten under en ca vecka.
Jag blev genast mycke bättre. Alltså va det våra ledningar som va problemet tänkte vi och började kolla upp olika reningsalternativ. DYRT.
Men jag blev ändå inte helt bra i magen. Varje morgon efter frukosten på jobbet så blev jag dålig. Aha, kaffet, det är det som är problemet. Jag kan inte dricka kaffe.
Nä men dåså jag slutar med kaffet då.
MEN jag blev inte bättre. Varje dag när jag kom hem från jobbet så rasade magen.
Konstigt.
Efter mycke klurande så kom tanken på vattnet även på jobbet.
Vi får nämligen vårt vatten från Örebro.
Nu började experienterandet igen. Jag släpade med mej köpevatten även till jobbet.
Och kan ni tänka er, jag blev så mycke bättre igen.
Sedan dess så dricker jag inget vatten direkt från kranen. Jag använder vattnet i matlagning och bakning för när man kokar det minst 3 min så ska en massa tillsatser försvinna.
Det händer att jag "bara" får ont i magen om det inte kokats tillräckligt eller om jag druckit kaffe på det vattnet.
Jag har nu turen att kunna hämta vatten hos vänner som har egen brunn eller hos mina syskon som får sitt vatten från ett annat ställe än vi.
Jag släpar med mej mitt vatten vart jag än ska.
Törs inte chansa och dricka Örebrovatten.
Det är handikappande, det måste jag tycka.
MEN som jag påpekat förut, jag överlevde cancerhelvetet, så vad är lite biverkningar som pris egentligen.
Visst har jag mina dåliga dagar oxå då jag bara vill bort från allt och önskar
jag aldrig blivit drabbad.
Men samtidigt vill jag inte vara utan mina erfarenheter som gjort mej till den jag är idag.
Jag hade ju inte kunnat ge er denna utlämnade blogg tex.
Jag har även fått en vän för livet som upptäckte sin cancer tack vare mej.
Jag kunde även hjälpa och stötta henne genom hennes behandling.
Sånt känns bra i härtat.
Var rädda om er därute, ni har bara ett liv. Ta hand om det, vårda det väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar