Efter mycke möda och lite besvär kom vi till slut upp till Falun. Jag hade troligen feber, jätte trött och hängig. Vi bestämde att vi skulle kolla på film, jag "bäddade" medans Tony kopplade datorn till tv:n. Jag kröp upp i slaffen, Rasmus kröp ner i sin bädd och Tony svor över datorn. Minndes inte hur man får upp bilden på tv:n. Sen minns jag inget mer. Blev väckt när filmen var slut och Tony skulle kravla sej upp.
Lördag= tävlings dag. Det var landsvägs SM precis bravid stadion där vi campat så vi vaknade av en galen speaker. Han hojtade hela dan, kan tilläggas. Tävlingen började inte förens kl 17 så Rasmus hade gott om tid att träna. Jag fikade och snacka med husbilsgrannen. Efter lunch tänkte jag fixa lite fika bröd. Det kan inte va så långt till centrum tänkte jag och knatade iväg. Efter 2KM hittade jag ett cafè. 3 smarriga wienerbröd blev inköpta. Det smakade gott efter den promenaden, UPPFÖR hela vägen tillbaka. Bra väder hade vi, enstaka duggregn och en skur.
Tyvärr gick det inte så bra för Rasmus, En klockren sadel landning, då skorna åkte ur pedalerna, i första åket gjorde sonen på uruselt humör. Det blev en för bättring med 4 sek i andra men det räckte inte hela vägen. Vet inte vilken placering det blev, återkommer om det.
Idag har det varit slappning på högsta nivå, lite tvättande har jag dock hunnit med och sopsortering, i övrigt har det bara varit lättja.
Har en teori om att tatueringen gav mej febern i fredags, kroppen är som sagt inte helt i form ännu och en tatuering är ju trots allt ett sår som ska läka. Kanske blev det för mycke för lilla kroppen? Jag mår i alla fall bättre nu.
Nu ska jag inta horisontellt läge. Sköt om er. Kram
29 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mitt i livet
I torsdags den 29 September var jag återigen på kontroll för min cancer. Jag är fortfarande frisk, allt ser bra ut. I tre år till kommer jag...
-
Just nu är jag inne i en trälig period. Jag är allmänt ur humör. Det är ett år sen som jag fick veta att jag var sjuk. Min nya operation har...
-
Det är vad min kropp gör just nu. Den bara vrålar av värk efter allt jobbande. Det är inte roligt att vara jag idag. Men för hoppningsvis bl...
-
Denna biverkning som jag ska berätta om är en som dom aldrig hört talas om. Tyvärr blir jag utskrattad av omgivningen när jag berättar. D...
1 kommentar:
Hej syster yster! Försökte kommentera inlägget om tatueringen men det ville sig visst inte. Den var i alla fall fin! Så ville jag bara tillägga att Stanley INTE har parkinson, han hade ju fullt sjå att hålla fast ditt skakande ben sist, så att han inte skulle rita utanför...
Är förresten lite sugen på att tatuera in dotterns namn nånstans. Men vart?? Och varför döpte vi henne inte till t.ex. My??...
Kramar flirpan
PS Hur gör man en "klockren sadellandning"??
Skicka en kommentar