Jordgubbar och midsommar!

Jordgubbar har jag ätit i mängder tror till och med att de var svenska. Vi hade det på Rasmus tårtor. De var köpta, men nu har vi skördat de första hemodlade. Jätte goda var de, en var fick vi. Men det är fler på gång. Otroligt att det överhuvudtaget kan bli några med tanke på hur "landet" ser ut.

Midsommar är det stora samtalsämnet så här års. Vad ska man göra och med vilka? Tony skulle först jobba, så vi fick tacka nej till att åka med våra vänner till deras stuga i Söderbärke. Men nu ska han inte jobba, det finns inget att göra för dem. Nu kan vi åka, men då kommer nästa "problem" vart ska vi göra av Rasmus? Vi kan inte bara lämpa av honom vart som helst med tanke på Diabetesen. Han kanske kan vara hos Oskar men det är inte klart ännu.
Det vore kul om det löser sej, så vi kan åka till stugan.

Jag har under min sjukskrivning blivit väldigt Rasmusig, har svårt att släppa honom ifrån mej. Beror nog på att när jag jobbar så MÅSTE jag släppa, men nu när jag är hemma kan jag ha mer kontroll. Det är inte bra. Jag vill ju att han ska få vara som alla andra i hans ålder trots sjukdomen. Jag vill inte vara en mamma som överbeskyddar honom, det mår ingen av oss bra av. Hoppas jag får ett jobb ganska fort. Blir friskskriven den 15:e.

För en liten stund sen fick jag ett sms. Det gjorde mej alldeles tom. Jag bara måste nämna det. En barndomskompis till min syster har omkomit i en bilolycka. Hon blev bara 27. Jag känner henne lite grann jag också. Hon gifte sej förra sommaren. Jag tänker framför allt på min syster i denna stund, men även på tjejens anhöriga. Det är så ofattbart. Jag kände henne ändå bara på avstånd så att säga.

Med tanke på den tragiska olyckan vill jag säga till er alla där ute. Lev livet och ta inget förgivet.
Kram