Katthistoria!

Trots halvstorm bestämde jag mej för att ta min runda.
Kliver ut på trappen och ser Pricken sitta på släpkärran. "Ska du gå in?" frågar jag och bär honom till trappen. Tony kliver precis ut och Pricken hoppar ner.
"Nä, följ med matte på promenad" säger Tony. "gör inte det" säger jag och stoppar en lur i ena örat och börjar gå.
Väl ute på gatan känner jag mej Aningens förföljd.
Jaarå Pricken kommer lite nonchalant strosande efter.
Jag ökar takten en aning för att han ska ge upp.
När jag är nästan vid slutet av gatan hör jag, trots radion i örat, "vääänta, jag vill följa med" (översatt från katt språk).
"Ånej" tänker jag och vänder mej om. Jorå, Pricken kommer lunkande, med jordens mest övergivna vrål. Jag ger upp, vänder och fångar upp honom i farten, älgar hem och lämnar honom till Tony. "Följde han med för att jag sa det" sa Tony. "Ja, ända ner till sista huset" morrar jag.
Stoppar tillbaka luren i örat och äntligen kan jag ta min promenad, utan Pricken gapandes bakom mej.

Idag är det jubileum, kan man säga. Det är exakt sex månader sen operationen. Kroppsligt har jag aldrig mått bättre. Ja, förutom lite småvärk ibland, men det hör nog till åldern.

Nu ska jag se när sverige åker ur EM, om jag klarar det utan att bli helt oxtokig på deras, i mitt tycke, ynkliga spel. Skön kväll på er där ute. Kram