Just nu är jag inte på mitt bästaste humör. Det är snart årsdag av farfars död. Det gör ont i hela kroppen och jag är så ledsen. Jag har ju inte velat inse riktigt att han är borta.
Igår var vi hos min lilla älskade farmor. Det gjorde inte saken bättre. Hon är jätte sjuk, men ingen läkare vet vad det är. Det slog mej med full kraft att jag snart kommer mista henne också. Jag tror hon har gett upp nu. Stugan ska säljas, hon har sökt till ett boende och börjar dela ut saker och möbler bland oss alla.
Det känns som hon förbereder sej. Jag förstår henne och vill bara att hon ska ha det bra. Men jag vill inte missta farmor också så snart.
Det värsta just nu är att Tony inte verkar/vill förstå hur ont det gör.
"Det är en del av livet, bara att gå vidare" tycker han.
Jag vet att det är så men, JAG VILL INTE.
Det gör mej så ont att se farmor med en så fruktansvärd värk. Jag önskar jag kunde göra något för att lindra. Det känns så orättvist.
Nu ska jag försöka rycka upp mej och göra någon nytta.
Jag är själv hemma då Tony är i Baggetorp och Rasmus skulle till Arboga och cykla med några kompisar. Ha en skön helg allihopa.
Kram
1 kommentar:
Bara att du finns där för din farmor gör henne gott, jag lovar! Hon har levt ett långt och "rikt" liv och kan ännu ha många år kvar.
Vi har alla fått en begränsad tid här på jorden och när vi vandrar vidare är det för att vi gjort vårt och behövs bättre någon annan stans. Men jag förstår att det känns svårt. Tänker på dig!
Kramar flirpan
Skicka en kommentar