Nu har den värsta ilskan lagt sej. Den var nog blandad med en rejäl portion rädsla. Jag förstår om Rasmus vill prova på, det gör vi alla, men han har ju en sjukdom som kan vara dödlig om man missköter den. Vi pratade en massa igår och jag talade om varför jag blev så arg, vad som kan hända och hur rädd jag var. Rasmus var väldigt ångerfull och ledsen.
Idag var han med mej på jobbet och hjälpte till. Vi passade på att prata lite mer runt det som hänt. Jag frågade om han blivit avskräckt nu med tanke på hur det gick, han säger iallafall att det är så nu. Kan bara hoppas att han verkligen menar det också.
Fredagen var i alla fall hur kul som helst. Jag åkte slalom med min lilla syster. Hur det gick till kan ni läsa om på hennes blogg, Familjen fastberg. Jag glömde tepåsarna hemma, Sara tappa vanten, jag klämde fast mobilen under hjälmen och fick en fantastiskt bra handsfree. Men det tyckte inte Sara. Roligt var det och vi kommer definitivt göra om det. Vi längtar redan tills Matilda kan åka så de kan bli med oss till Åre för lite åk i "riktiga" backar.
Nu ska det slappas framför tv:n innan det är dags för kvällsmat och lite senare bingen. Imorgon är det Karljohanskolan som väntar. Bara fyra dagar kvar till en dags ledighet. Skönt.
Sköt om er och var rädda om varandra. Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mitt i livet
I torsdags den 29 September var jag återigen på kontroll för min cancer. Jag är fortfarande frisk, allt ser bra ut. I tre år till kommer jag...
-
Just nu är jag inne i en trälig period. Jag är allmänt ur humör. Det är ett år sen som jag fick veta att jag var sjuk. Min nya operation har...
-
Det händer inte så mycke här på Trådvägen för tillfället, så jag har inte så mycke att blogga om. Jag jobbar ganska mycke och så skottar vi ...
-
Cytostatika eller cellisar, som jag valde att kalla det, fick jag min förta omgång av den 26:e maj. Om strålningen känndes läskig så var det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar