Berg och dalbana

Så kan jag beskriva min akänslor de sista dagarna. gråten ligger på lur hela tiden. Minsta lilla motgång får tårarna att stiga i mina ögon. Kanske har den nakna sanningen börjat få mej att förstå hur min vardag kommer att se ut en tid framöver.

Hur som helst, jag pysslar på i trädgården precis som vanligt. Häckarna är krattade och väntar på att bli grävda. Rosbuskarna är nu ett minne blott.
Vi har även hjälpts åt att fixa underlaget där poolen ska stå. Idag fick vi den också på plats (bild kommer).

Jag har haft besök av min vän Tesse. Det har hänt en del sen hon var här sist. Då fick man gå på toa precis nedanför källartrappen, bakom ett draperi. Nu kan man till och med låsa om sej när man behöver gå.

Idag var vi ner en sväng till min lilla far som fyller år. Grattis pappa. Det blev mycke doppa och kaffe. Broder med fru och så farmor såklart var där, sen kom det även några vänner till farsan på besök. Vi hade ingen present med oss ner, men en jordfräs med oss hem.
Den ska vi fräsa upp det forna trädgårdslandet med.

När jag blickar ut över trädgården känner jag mej ganska nöjd över resultatet. Det börjar bli riktigt fint. Fast klar, och helt nöjd, blir man nog aldrig. Jag har en "att göra" lista som jag bockar av med jämna mellan rum och det är inte så mycke kvar nu.

Nä, nu lockar bingen, ögona svider och huvet värker.
Sköt om er och kom ihåg att ta hand om varandra.
Kram