Tigerkakan

I söndags bestämde jag mej för att slänga ihop lite muffins till eftermiddags fikat ute.
Jag började plocka fram ingredienserna när Rasmus sa: ååååå kan du inte göra en tigerkaka mamma?
Klart jag kunde ge mig på att göra en sockerkaka, det är ju jag så bra på.... INTE.
Men jag gjorde ett tappert försök.

Allt vispades ihop och hälldes i formen. Redan då anade jag oråd. Det var mycke smet och lite form. Ja,ja det löser sej. Varken ugnstemp eller tid stod i receptet så jag improviserade lite.
175 grader i 35 minuter tog jag. Behöver jag säga att den rann fortfarande, ÖVER kanten på formen. La på ytterligare 10 minuter.
Hände inget, förutom att överrinnet började bli bränt i botten på ugnen.
La på ytterligare 15 minuter och det va nu som det gick riktigt snett. Jag ökade ugnen till 225 grader(omedvetet, för det upptäckte jag igår).
Jag satte mej i rummet med en bok och väntade. Ganska snart började det lukta bränt. Riktigt bränt. Jag rusar ut i köket och möts av värsta London dimman. Det nästan brinner i ugnen.

Ut med kakan som faktiskt var klar, men något brun. Rensade ugnsbotten på "brinnet". Då drar brandvarnaren igång, alla dörrar och diverse fönster står på vidgavel vid det här laget, jag står under varnaren när Tony kommer rusande och undrar vad i hela friden jag håller på med.
Bakar sockerkaka säger jag, lite surt, ser han inte det?

Tigerkakan blev ätlig men huset luktade inte choklad. Det resulterade i en städning och utställda muggar med ätticka för att få bort lukten. Det börjar bli bättre nu.
Eländet tog jag inte ens kort på fast den faktiskt blev riktigt snygg.
Nästa gång jag säger att jag ska baka sockerkaka kan ni väl slå nåt hårt i huvet på mej är ni snälla.

Ha nu en skön tisdag.
Jag ska ta mina stygn idag och Rasmus ska till tandläkaren, senare i eftermiddag kommer Rasmus Moa hit. Mycke trevligt.
Kram