Hur knäpp får man bli egentligen. Det finns tydligen inga gränser.
Här sitter man allmänt risig och tjock i halsen och tycker synd om sej själv.
Lite förkylning har ju ingen dött av de senaste hundra åren.
Det slog mej nämligen när jag tänkte på hur det var när jag kom hem från sjukhuset efter operationen.
Då var det inget synd om mej. En stor operation som kunde gjort mej förlamad
från nacken och ner om det gått käpprätt åt skogen.
Jag menar däe kom jag hem efter fem dar på sjukhus med ett
blodvärde på 89, man ska ha 140, trött och sov hela tiden.
Jag åt 16 smärtstillande om dan samt en spruta varje dag i fyra dar mot blodpropp.
Som om inte det vore nog, en något begränsande krage.
Tyckte jag synd om mej själv då?
Nä självklart inte. Det är bra lustigt egentligen.
Däckad av en förkylning men inte av en stor operation.
Jaja sån är jag. God natt alla Bloggers.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mitt i livet
I torsdags den 29 September var jag återigen på kontroll för min cancer. Jag är fortfarande frisk, allt ser bra ut. I tre år till kommer jag...
-
Äntligen hemma. Jag har saknat min familj (Tony Rasmus och Tullan) och mina systrar men även er mina bloggiss vänner. De här dagarna på Brän...
-
Bara så där så tänkte jag utlysa en tävling. Gissa vårt STORA inköp. Den som kan gissa rätt lovar jag att baka en tårta till. Den blir inte ...
-
Jag är kvar som bloggare men det ligger lite på is just nu. Jag jobbar så jäkla mycke och det händer inte så mycke just nu. Det känns lite t...
1 kommentar:
Krya på dig syster yster!
Kramar Sara
Skicka en kommentar