Hur knäpp får man bli egentligen. Det finns tydligen inga gränser.
Här sitter man allmänt risig och tjock i halsen och tycker synd om sej själv.
Lite förkylning har ju ingen dött av de senaste hundra åren.
Det slog mej nämligen när jag tänkte på hur det var när jag kom hem från sjukhuset efter operationen.
Då var det inget synd om mej. En stor operation som kunde gjort mej förlamad
från nacken och ner om det gått käpprätt åt skogen.
Jag menar däe kom jag hem efter fem dar på sjukhus med ett
blodvärde på 89, man ska ha 140, trött och sov hela tiden.
Jag åt 16 smärtstillande om dan samt en spruta varje dag i fyra dar mot blodpropp.
Som om inte det vore nog, en något begränsande krage.
Tyckte jag synd om mej själv då?
Nä självklart inte. Det är bra lustigt egentligen.
Däckad av en förkylning men inte av en stor operation.
Jaja sån är jag. God natt alla Bloggers.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Just nu är jag inne i en trälig period. Jag är allmänt ur humör. Det är ett år sen som jag fick veta att jag var sjuk. Min nya operation har...
-
Det händer inte så mycke här på Trådvägen för tillfället, så jag har inte så mycke att blogga om. Jag jobbar ganska mycke och så skottar vi ... -
Cytostatika eller cellisar, som jag valde att kalla det, fick jag min förta omgång av den 26:e maj. Om strålningen känndes läskig så var det...
1 kommentar:
Krya på dig syster yster!
Kramar Sara
Skicka en kommentar