Saknad!

Jag var hos min farfar idag. Alltså vid hans grav på Almby kyrkogård.
Det var jobbigare än va jag trode det skulle vara. Jag har inte varit där sen alhelgonahelgen.
Jag saknar honom så otroligt mycke. Det finns inte ord.
Han dog den 20:e augusti förra året i Leukemi.
Vi fick reda på att han var sjuk i slutet på mars.
Då var han ändå relativt pigg.

Jag besökte farmor och farfar så mycke jag kunde under våren och sommaren.
Vi grät och skrattade om vart annat. Många fina minnen delar vi.
Hela min barndom fanns de där för mej.
De blev som mina extra föräldrar och ställde upp till 100% när jag hade det jobbigt.
Det är inte många i min ålder som fått ha sina mor och farföräldrar kvar så länge som jag.
Farmor lever fortfarande vilket jag är tacksam för.
Hos henne kan jag berätta om min saknad efter farfar.

Jag besökte farfar den 17 augusti sista gången men det visste jag inte då.
Han var trött och kunde inte äta, men så pass pigg att vi kunde prata med varandra.
Det kunde han inte dan innan. Vi kramades och jag sa: du behöver inte orka längre nu farfar.
Jag älskar dej och kommer sakna dej.
Det sista han sa till mej var: var rädda om varandra.
Han menade mej och Tony.

Begravningen och senare urnsättningen var nog det värsta jag varit med om.
Det är som ett töcken, jag minns inte så mycke. Bara all gråt.
Jag vill tro att han bara är och köper tidningen, men så är det ju inte.
Däremot har han bytt sida och när det är min tur så ses vi igen.

Jag älskar och saknar dej Farfar.