Upp till Kamp

Vänner kan man inte få för många av. Mina är helt underbara och stöttar mej mer än nånsin nu när min kamp har börjat på riktigt.
Jag är trött som bara den och värre kommer det bli.
Mina systrar är stora klippor för mej som stöttar i alla lägen.
För att inte tala om Rasmuus och Tony som måste stå ut med mej och mina ryck.

Ta bara igår när jag höll på att döda Tony halv sju. Jag far upp ur sängen och skriker "TUNNORNA". På med trosor och T-shirt och ut för att dra tunnorna på plats för tömmning. In igen och på med byxor för att dra ut svärföräldrarnas, de var inte hemma.
Snart inser jag att det är försent , sopgubbarna har redan passerat vår gata.
Jag svär och använder ord som inte går att återge i bloggen. Skriker och härjar ända tills Tony säger "-nu kommer dom tillbaka och tömmer tunnorna" Paniken lägger sej och NU berömmer jag de fina sopgubbarna som kommer tillbaka när jag varit slarvig och glömt.
Det är jag i ett nötskal.

Sköt om er och ta vara på varandra. Kram kram