Slalom gör ont.

Igår efter jobbet for jag hem för att laga mat och torka golvet innan min kära syster skulle komma. Vi tänkte göra Storstenshöjden osäker.
Efter lite fika och vallning av Saras nya skidor så drog vi upp till backen.

Nog blev det osäkert alltid. Jag hade inte ståt på ett par skidor på två år, sara hade inte åkt på fyra år. Nya pjäxor är inte lätta att kränga på sej men efter lite möda drog vi upp i backen. Första turen i liften fick Sara ta själv, jag missade lite så jag tog nästa.

Det tog några åk innan vi blev lite säkrare på åkningen, lite ringrostiga sådär. Men sen blev vi lite kaxiga och lyckades till och med åka lite offpist. Lite macka i värmestugan så var vi igång igen, men nu började benen svika. En och annan vurpa blev det när benen inte riktigt ville.
Jag klarade mej utan vurpor men blev tvungen att slänga mej handlöst för att inte köra över en gapskrattande syster mitt i spåret (offpist åkningen).

När de fyra timmarna äntligen var över tog vi oss ojande till bilen för att åka hem. Vi bestämde oss för att det här gör vi om snart igen, men INTE idag. Det är roligt att åka slalom, man upptäcker muskler som mna inte visste att man hade.

Jag ska nu försöka genomlida en dag på jobbet med ömmande benmuskler och en otrolig trötthet. Sov inte så bra inatt då jag helt plötsligt vart totalt genomfrusen igår kväll. Sov med fleece filt under täcket för att inte frysa ihjäl. Känner mej inte okej nu heller, fryset och känner mej allmänt hängig. Får se vad det blir av det.
Sköt om er och njut av det vackra men kyliga vintervädret. Kram