Uppskattad

Jag började kl sex igår morse i kilsbergen. Små stressade lite då jag visste det var frukost och restaurangen ska vara städad innan den. Trodde frukosten började sju som den brukar på vardagar. Väntade på köks personalen, men det kom ingen.
Tänkte då att frukosten kanske började åtta efter som det var en klämdag, kollade på matlistorna och på schemat. Ja, frukost kl åtta men det stog inget om vem som skulle komma och fixa den. Men personen ifråga vet nog det själv tänkte jag, då kommer han/hon vid sju. Trodde jag ja. Det kom ingen. Klockan närmade sej halv åtta men ingen kom.
Då började jag bli lite orolig, gästerna måste ju få frukost.
Jag tog ett initiativ och började plocka fram (har ju jobbat i köket förut) samtidigt som jag ringde och väckte personal ansvarig för köket.
Efter en stund hör jag "Jag försov mej" med panik i rösten. "Det är lugnt" sa jag "för frukost vagnen är klar och bara att köra ut för framplockning".
Tre minuter över åtta kunde jag låsa upp dörrarna till frukostgästerna, då var allt klart.
"Det gick ju bra det där" sa jag "det går att plocka fram en frukostbuffè på tjugo minuter".
Min stackars kökskollega var helt förstörd, hade inte hört larmet på telefonen. Tur att han sov kvar i en stuga från kvällen före.

Resten av dagen blev jag hjälte förklarad, hyllad och omklappad av de övriga kökskollegorna. De tyckte jag gjort en otrolig insats som hjälpte till så. Jag gjorde bara vad jag tyckte var rätt för gästernas skull. Blev bjuden på en otrolig Gulasch soppa som tack, "Det är du verkligen värd", " Det är det minsta vi kan göra för dej" sa de.
Jag är ju sån som person och tycker inte det var något speciellt, men det är kul att bli uppskattad.

Nu ska jag väcka sonen som sak till backen. Själv ska jag tillbringa min lediga dag med att röja upp lite hemma. Imorgon är det Karl-Johanskolan som gäller.
Ha en bra dag och ta hand om varandra. Kram