Hur man åker Väggen....

Torsdag: Vi tog en tur till Tandådalen/Hundfjället. Vädret var hyffsat, lite småsnö och fram på eftermiddan var det ur disigt. Då såg man inte mycke på toppen. Där blåste det också halvstorm.

Men är man i Tandådalen/Hunfjället så måste åtminstånde jag åka Väggen.
Vi värmde upp lite i Tandådalens backar innan vi tog släpen till den bästa backen i hela området. 45 graderslutning är en tuff utmaning. Liften upp är ännu värre. Jag är grymt höjdrädd.
Jag överlevde även denna gång och glider fram mot kanten. Det är sjukt brant. Men som ni vet: Ner kommer man alltid.

Jag släppte på och susade ner för backen. Stannade en bit ner för att få bildbevis. När mna väl åkt ut över branten kan man liksom inte vända. Då är det bara att susa vidare. När jag ändå lekte "fotomodell" passade jag på att hjälpa en kille att komma på rätt körl igen.

Ner till liften och vilade lite medans övriga familjen åkte offpist ett åk.
Upp i värsta liften igen för ett sista åk innan lunch. Då stannar eländet inte en utan två gånger.
Jag skriker till i fasa båda gångerna och ser döden i vit ögat.
Det gungar inte lite i halvstormen. Funderade allvarligt på att peta ut Rasmus ögon med staven då han tyckte vi skulle gunga mer på liften. SKULLE INTE TRO DET!

Sista åket började bra. fick fart på laggarna och susade ut för backen. Svich, svich, svich sen ökade farten mer och mer. Jag hade noll kontroll. enda sättet att stoppa skidornas framfart är att satsa på vallarna längs sidorna Det gjorde jag. Men..... jag hamnade upp och ner. Tänkte att det kan ju vara en upplevelse att åka väggen upp och ner. Nä, det fick vara denna gång, svängde runt benen och fick i stålkanterna så jag stannade. Då blev jag arg och gormade så Tony skämdes för mej. Med min rosa jacka så syns jag ju ingenting....
Troligen var min energi och ork helt slut. Tillbaka till Tandådalen för en Buffèlunch på Bakfickan innan vi provade parken. Ja, jag testade att hoppa lite. Det blev ytterligare ett åk i Väggen innan jag gav mej för dagen. Det åket var det isigaste genom tiderna.

Gårdagens höjdpunkt var nog ändå när Tony efter mitt första Väggen åk gav mej en komplimang: Jag är imponerad att du hade sån fart nerför Väggen.

Idag slappar vi igen, imorgon tänkte vi testa Kläppenbackarna.
Sköt om er och ta hand om varandra. Kram