16 januari 2012

Min cancer resa

Har funderat på detta en längre tid och nu kände jag att det va dax.
Jag har bestämt mej för att berätta om mitt livs värsta resa hittills.
Så här kommer den: Berättelsen om min Cancer resa



I November -08 bestämde jag mej för att det fick vara nog med mellanblödningar och beställde tid hos Mvc på Haga. Jag hade då genomlidit ca 1½ år med skiten.
Då jag hade hormonspiral så trodde jag att det va den som krånglade.

På Mvc gjordes en ordentlig underedsbesiktning, men allt såg bra ut. För att vara på den säkra sidan så togs både klamydiaprov och cellprov. Jag va aldrig särskilt orolig för varken det ena eller det andra. Men lika bra att testa när jag ändå va där.

Provsvaren dröjde, men tillslut dök de upp. Idag för exakt tre år sedan fick jag besked att jag inte hade klamydia (vilket jag redan visste), däremot hade jag cellförändringar.
De poängterade dock att det INTE va cancer. Men försäkerhets skull ville de att jag tog tre cellprover till med 6 månaders mellanrum.

Men se det tänkte jag inte alls det. Jag bestämde mej då för att ta bort hela paketet. Ville absolut inte gå omkring och vänta medans cellförändringarna bestämde sej för om de va goda eller onda. Ringde kvinnokliniken på Usö och bokade en tid.

Februari -09 fick jag äntligen en tid på Kvinnokliniken. Jag berättade varför jag ville genomgå en Hysterektomi, som det heter när man tar bort livmodern, men barnmorskan jag talade med tyckte jag va ALLDELES för ung. 38 år. Kanske ville jag ha fler barn?
Mmmm eller hur. Efter två missfall och två utomkveds. Skulle inte tro det.

Efter mycke tjatande från min sida för att övertala damen ifråga så gjordes en undersökning inför operationen. En biopsi ( man nyper bort en liten bit) på livmoderhalsen togs. Jäklar i min låda va det blödde. Blodstoppande medel på en STOR bommulstuss stoppades upp och jag fick ligga med vresade ben bra länge innan de våga släppa ner mej.
Jag kom ut med en operationstid den 16 mars. Mer prover togs inför operationen och jag träffade narkosläkaren. Nu var det bara att vänta på den stora dagen.

Fortsättning följer.....

Inga kommentarer:

Mitt i livet

I torsdags den 29 September var jag återigen på kontroll för min cancer. Jag är fortfarande frisk, allt ser bra ut. I tre år till kommer jag...